Den här artikeln publicerades i Näringsmedicinsk Tidskrift år 2018, tema Sköldkörteln.
Väldigt många svenskar har problem med sköldkörteln och därför vill vi publicera en repris av artikeln.
Systembiologiskt synsätt viktigt vid behandling av sköldkörtelpatienter
Ett plus ett är inte lika med två inom systembiologin. Att bara mäta TSH och sköldkörtelhormon och medicinera med tyroxin är en förenklad syn på sköldkörtelproblematiken, enligt två erfarna läkare och forskare inom endokrinologi. De menar att sköldkörteln samspelar med mitokondrierna, och för att fungera optimalt behövs därför tillräckliga nivåer av vissa mikronäringsämnen. Dessa näringsämnen, bland andra magnesium, selen, zink, koenzym q10 och järn samverkar vilket måste tas med i beräkningen vid behandling av patienter med sköldkörtelproblem.
I en artikel som publicerats i tidskriften Biochimica et Biophysica Acta beskriver endokrinologerna Helga och Roy Moncayo vikten av att se på sköldkörtelns hälsa från ett systembiologiskt perspektiv snarare än att bara mäta en handfull parametrar som sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) och sköldkörtelhormoner (T3 och T4).
Systembiologi jämfört med reduktionism
Systembiologi innebär studiet av komplexa samspel i biologiska system. I stället för att bara titta på samband mellan olika beståndsdelar försöker man förstå helheten av de olika processerna. Det här är ett relativt nytt sätt att se på biologi och en utveckling av det tidigare synsättet som kännetecknas av reduktionism. Reduktionism innebär att man endast ser till de olika beståndsdelarna, vilket i jämförelse med systembiologi är en förenkling. Inom medicinen ger det upphov till ett sjukdomsfokuserat synsätt som leder till en strävan efter att få patienten att hamna inom ”normala nivåer”, enligt författarna. Systembiologi är mer komplext och individualiserat.
Systembiologi i relation till sköldkörteln
I relation till sköldkörteln innebär det att man tittar på många olika faktorer och hur dessa samspelar med varandra. Idag mäter man nivåer av sköldkörtelhormoner och TSH för att bedöma status hos personer med sköldkörtelproblem, vilket är ett reduktionistiskt sätt att förhålla sig. Istället, menar författarna av artikeln, bör man titta på helheten och ta med andra faktorer i beräkningen vad gäller sköldkörtelns hälsa. Det är också viktigt att ta med patienternas symtom i beräkningen. Personer med normala nivåer av TSH och sköldkörtelhormon anses vara problemfria trots att deras fysiska symtom (t.ex. utmattning, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter) kvarstår. Att medicinera med tyroxin för att korrigera TSH är inte tillräckligt. Man måste även ta reda på om det finns och korrigera eventuella näringsbrister för att uppnå resultat för patienterna.
Mitokondriernas hälsa viktig för sköldkörtelhälsa
Helga och Roy Moncayo, som har många års klinisk erfarenhet inom sköldkörtelhälsa, beskriver utförligt i artikeln hur olika näringsämnen samspelar för sköldkörtelns hälsa. De menar att dessa näringsämnen är direkt viktiga för sköldkörtelns hälsa men även för mitokondriernas funktion och därmed även indirekt påverkar sköldkörteln.
Mitokondrierna är viktiga delar av våra celler, det är där energi bildas, och författarna menar att dessa små energifabriker är viktigare för sköldkörteln än vad man kan tro. De näringsämnen som är viktiga för mitokondrierna är järn, koenzym q10, zink och magnesium. De samspelar med selen för att främja sköldkörtelns hälsa. Nedan följer några exempel på hur de är involverade i både sköldkörtelns – och mitokondriernas funktion.
Näring för sköldkörteln
Sköldkörtelperoxidas är ett enzym som behövs för bildningen av sköldkörtelhormonerna T4 och trijodtyronin (T3). Det är ett hemprotein, vilket innebär ett protein som innehåller järn, och studier visar att järnbrist kan försämra enzymets funktion. Andra näringsämnen som behövs för bildningen av hem är riboflavin (vitamin B2), biotin, koppar och zink. Hemproteinet bildas i mitokondrierna där de även behövs för bildningen av kroppens energimolekyl ATP. Järnbrist kan leda till nedsatt bildning av glutationperoxidas, som är ett selenoprotein (det innehåller selen). Zinkbrist påverkar mitokondriernas funktion och stör koenzym q10s funktion. Magnesium är viktigt för energibildningen i form av magnesium-ATP och behövs för upptaget av jod. Låga nivåer av magnesium kan påverka tillgängligheten av selen. Sköldkörteln samspelar även med binjurarna i den så kallade HPA-axeln och även där spelar magnesium en viktig roll.
Skador på sköldkörteln kan uppstå när det finns för mycket jod men för lite selen. Selenbrist kan även påverka mitokondriernas förmåga att bilda energi. Koenzym q10 är en viktig komponent i mitokondriernas energibildningssystem. Selenbrist kan leda till minskade nivåer av koenzym q10. Författarna beskriver hur patienter med problem med sköldkörteln har brist på selen, magnesium och koenzym q10. De har själva sett goda resultat vid behandling med tillskott av magnesium, selen och koenzym q10. De menar att TSH-nivåerna kan vara till hjälp för att få en inblick i sköldkörtelns hälsa men att de näringsämnen som beskrivs här även måste finnas i tillräckliga nivåer för normal funktion. Det betyder således att det inte räcker att behandla en underfungerande sköldkörtel med tyroxin, utan att det är viktigt att mäta nivåerna av framförallt magnesium, selen, järn och koenzym q10. Om det förekommer brist på något av dem rekommenderar de behandling med alla dessa näringsämnen eftersom de samspelar med varandra för att upprätthålla sköldkörtelns hälsa.
